När den nya lagen om Allmännyttan trädde i kraft 2011 var målet att göra de kommunala bostadsbolagen mer affärsmässiga. Det har splittrat Sveriges bostadspolitik, menar Martin Grander, forskare vid Malmö Universitet.

Martin Grander är statsvetare och forskare i Urbana studier vid Malmö universitet. De senaste åren har han intresserat sig för Allmännyttans – alltså de kommunala bostadsbolagens – utveckling mot bakgrund av den lag som trädde i kraft 2011.

– Allmännyttan har alltid varit ett verktyg inom den svenska bostadsförsörjningen, men efter den nya lagens krav på ökad affärsmässighet kan man se att det finns en potentiell konflikt mellan samhällsansvar och affärsmässighet, säger Martin Grander.

För två veckor sedan utkom hans avhandling ”For the benefit of everyone?” som undersöker om Allmännyttan är tillgänglig för alla.

– Det finns fortfarande många kommunala bostadsbolag som agerar allmännyttigt. Sedan finns det de som inte klarar det lika bra, vilket man kan förklara på olika sätt. Vi har i dag politiska skiljelinjer runtom i kommunerna och politiken har fått en större betydelse för Allmännyttan. Sedan handlar det också om hur de kommunala bostadsbolagens företagsledningar har tolkat kravet på affärsmässighet i den nya lagen.

Bidrar Allmännyttan till att skapa en boendejämlikhet?

– I många fall gör den fortsatt det, det tycker jag, men bilden är mer olik än någonsin tidigare. Vi har fått väldigt varierande lokala bostadsmarknader. Vissa kommuner är mer framåt i att använda Allmännyttan som ett verktyg, andra säger att den ska vara helt affärsmässig. Det har alltid varierat till viss grad men den nya lagen har skärpt de lokala skillnaderna.

Den ökande olikheten i tanken om Allmännyttan tar sig uttryck på olika sidor av spektret, menar Martin Grander. I vissa kommuner har Allmännyttan gått mot så kallad residualisering, alltså att den består av en kraftigt ökande andel låginkomsttagare.

– Det är bland annat ett resultat av att Allmännyttan godtar personer med försörjningsstöd, personer som de privata fastighetsägarna inte släpper in. För vissa grupper är Allmännyttan därför de enda som man kan vända sig till och då blir de nästan som så kallat social housing. Det går emot tanken om att Allmännyttan ska vara en boendeform för alla, så som det är definierat. Allmännyttan bygger samtidigt mycket nytt, både billigare och dyrare lägenheter, och ofta vill man locka till sig olika grupper av människor. Men, det är svårt om man får ett rykte av att vara social housing.

På andra sidan spektret har vissa kommuner gällande Allmännyttan skruvat upp sina krav och bygger främst för en kundgrupp med högre inkomst. Där får man istället en gentrifiering, där framför allt personer med högre inkomst bor i Allmännyttans bolag, menar Martin Grander. Det har bland annat drivits på av kravet på högre inkomst:

– Inledningsvis, efter den nya lagens införande, var det här en ökande problembild. Många bolag blev lite mer försiktiga, de ville minska risktagandet och ville därför ha hyresgäster som man visste skulle kunna betala för sig. Men efter några år blev det en diskussion om detta och kraven har i många fall sänkts. Inkomstkraven varierar också lite i takt med hur bostadsmarknaden ser ut.

Du har tidigare sagt att det finns stor potential i att utveckla Allmännyttan, hur?

– Utifrån de resultat som avhandlingen pekar på finns det fortfarande möjligheter till att vara samhällsnyttig, att bygga och vara tillgängliga för alla. Det finns de som säger att Allmännyttan förlorat sin särprägel. Jag menar att man fortfarande kan arbeta på som tidigare. Det finns gott om exempel på att det går att kombinera affärsmässighet med socialt ansvar. Allmännyttan har inte spelat ut sin roll, men det är viktigt att de kommunala politikerna använder verktyget som det är tänkt.

Samtidigt innebär de olika tolkningarna av den nya lagen, i kombination med politiska skiften ute i kommunerna, att de lokala skillnaderna fortsätter att öka.

– Skillnaderna är ganska problematiska. Vi har i Sverige en idé om en sammanhållen bostadspolitik men i dag ser det i praktiken väldigt olika ut beroende på var man bor. Det tror jag är olyckligt. När vi får en regering på plats behöver man fundera på vilken linje vi ska driva. Ska vi uppmuntra kommunerna att använda Allmännyttan för alla, eller ska vi satsa på en annan linje som går mer mot social housing, avslutar Martin Grander.