Långsiktigheten brister i nya “miljonprogrammet”

Långsiktigheten brister i nya “miljonprogrammet”

När byggtempot nu ökar gör det så i avsaknad av den kunskap som låg till grund för det tidigare så kallade miljonprogrammet på 60-talet. Det kan också få stora konsekvenser i framtiden, menar Erik Stenberg, forskare vid KTH Arkitekturskolan.


Boverkets uppskattning är att 700 000 bostäder
måste byggas fram till 2025. Det innebär också att ett högre byggtempo måste till. Det är lätt att dra paralleller till miljonprogrammet på 60-talet, men bostadsforskaren Erik Stenberg menar att det i vissa fall var bättre utformat än vad dagens byggande är:

– Vi har under en period byggt ganska lite i Sverige och när vi nu ska öka tempot finns det en risk att det brister i resurser, manskap och ambitioner. Det är lätt att det blir mer en fråga om kvantitet än kvalitet.

Erik Stenberg pekar på att miljonprogrammets byggande på 60-talet föregicks av en period av kunskapsinhämtande och att parallella processer också följde med i utvecklingen:

– Mellan 1933 och 1945 gjordes en bostadssocial utredning. När byggandet sedan ökade mellan 1944 till 1965 ökade samtidigt också byggandet av industri, man fick mer finansiering och fler utbildade arkitekter. Man förberedde sig på det sista trycket som miljonprogrammet innebar genom en långt gången och rationaliserad process. Den lärdomen använder vi oss inte av i dag och det är en av riskerna som jag vill varna för.

I dag har vi byggt mycket i så kallade a-lägen, alltså attraktiva lägen med stor avkastning. Samtidigt har vi inte haft full kontroll över den tekniska kvaliteten på byggandet, menar Erik Stenberg:

– Ibland har det gjorts lite snabba lösningar och man har inte tänkt så mycket på underhåll och en förändrad bostadsmarknad över tid. Vi måste tänka på hur behovet ser ut om 20 eller 50 år. Att skala upp nuvarande brister vore för framtiden olyckligt.

Han menar att en av miljonprogrammets stora fördelar var den enkelhet med vilken bostäderna kunde och kan modifieras – och att det är ett tänk som bör tas i övervägande när nya bostäder planeras:

– Det befintliga beståndet utgör ändå 99 procent av det vi har. Det är de bostäderna vi kommer kunna använda för att snabbt möta bostadsbehovet genom att bygga om, omstrukturera, och omfördela boendet.

Erik Stenberg menar också att vi i dag bygger ett för stort bestånd av mindre lägenheter, vilket på sikt skapar oreda på marknaden:

– Långsiktigheten är den stora bristen. Vi säljer något dyrare än vad det är värt, delvis på grund av billiga lån och en urbaniseringshets. Planlösningarna är i dag lite sämre än de var vid miljonprogrammets uppförande. De bygger på samma undersökningar som gjordes då men är sämre utformade. Vi bygger väldigt många ettor och tvåor. Den samhällsekonomiska effekten är att vi får en hög grad av genomströmning och kanske även trångboddhet på sikt.

Att bygga sunda samhällen låter sig inte göras över en natt och ett problem är att ingen i dag äger frågorna fullt ut. Ett nationellt centrum kan vara lösningen för att skapa hållbarhet i framtidens samhälle:

– Vi har aktörer som kan jättemycket om kök, eller aktörer som kan mycket om badrum, men ingen har samlat all statistik och kunskap. Jag tror på att bygga ett nationellt bostadsforskningscentrum för att samla all erfarenhet. Det satsas mycket på samhällsbyggnadsforskning och att bygga ett hållbart samhälle. Med den magnitud som bostadsfrågan har borde man börja i den ändan, avslutar Erik Stenberg.

Text: Joakim Johansson
Foto: KTH